Idag är det farsdag och jag saknar min pappa lite extra mycket idag. Måste ringa en sväng sen och se hur de har det där hemma.
Förresten saknar jag min lillebror något så förbaskat, vill att han kommer hit nununu. För jag vill inte vänta till sportlovet ..

Updating away;
1: Både jag & Spud har börjat jobba!- Yes, den sjuttonde Oktober var jag på introduktion på HMV's warehouse och den artonde skrev jag på kontraktet. Jag måste väl erkänna att jag inte trodde så mycket om jobbet till en början, men surprisingly enough så trivs jag som fisken i vattnet! Jag njuter av att inte behöva syssla med massa customer service och att slippa vara trevlig mot massvis av otrevliga kunder mest hela dagarna. Jag har mina fasta tider Måndag-Fredag och helgerna är mina att spendera precis hur jag vill. Jobbar jag övertid får jag time & a half betalt och jag har redan fått en massa ansvar och responsibilities, vilket känns oväntat awesome men också lite läskigt såklart. Nu har jag ju förväntningar att leva upp till, liksom. Men det är en otrolig egoboost när folk tror på en och vill satsa på en. Som sagt - jag trivs som fisken i vattnet, än så länge. Dock går mitt kontrakt ut den 23:e December och det finns inga som helst garantier för att man får förlängt, vilket känns lite jobbigt men jag försöker att skyffla det framför mig och ta det problemet när det kommer. Min gamla supervisor (som jag hade de två första dagarna) ska lämna HMV och börja på ett nytt jobb i Januari och har erbjutit mig att följa med om jag vill. Vi får se vad som händer, helt enkelt! Livet är spännande just nu :}

Min Spud däremot jobbar numera på Starbucks inte mer än en fem minuters bussresa från vår ytterdörr. Hon trivs och jag är lycklig över hennes employee discount och skulle helst av allt dricka lattes, mochas och frappucinos mest hela dagen. Mitt jobb börjar göra mig smått galen i kaffe och jag dricker ett par koppar om dagen, inte sådär jättebra kanske..

2: Vi har en himla massa att se fram emot.- Mja livet i London är fartfyllt och alltid är det någonting som händer. En av de största anledningarna till att jag flyttade hit från första början var ju musiken och alla spelningar och små gig. I Mars har You me at six turné igen och förbanden består av inga mindre än Kids in glass houses och MAYDAY PARADE! Helt galet vilken lineup och jag är så excited att jag nästan börjar hyperventilera. De spelar London två kvällar i rad och sjäääälvklart har vi biljetter till båda kvällarna. Dessutom har McFly turné samma månad och behöver jag tala om att jag längtar till Mars?!

3: C-h-a-n-g-e-s.- Saker och ting förändras ju ständigt och saker förblir inte alltid vad de en gång varit. Jag, som är världens mest sentimentala människa, har lätt för att deppa ihop så fort det kommer en ny stor förändring eller vändning i livet. Det senaste är att allas vår älskade Sara känner sig färdig med London-livet och ska bege sig hem - om två veckor. Det känns alldeles overkligt, men det är väl lite så livet är. Man går liksom genom olika kapitel och när en dörr stängs öppnas alltid en annan. I Fredags flyttade Pinnies kusin Mia hit till London och nästa kapitel i vår Londonhistoria kommer vara att äntligen skaffa egen lägenhet, vi fyra. Jag längtar så att jag spricker. Men gud, så tomt London kommer vara utan Sara.


Hm, antagligen finns det oändligt mycket mer att berätta men detta får räcka for now.
Imorgon kommer min Dev hit och nu ska jag ringa Sverige för att gratta min pappa på hans dag.
Jag önskar verkligen att de kan komma hit och hälsa på snart.