Här kommer första bildbomben från resan. Jag har fortfarande inte fått ens hälften av alla bilder utav Kexx & Pinnie, men jag börjar lite smått iallafall så får ni se mer sen! :} Sjukt kul resa, lätt i topp tre av alla jag gjort.

.. & förhoppningsvis blir nästa resa av i början på Juli. Jag, Spud, Linda'linda, McFly, London & sommar är planerna.



♥

Det hände en sak i Lördags som fick mig att fundera på att bli kristen. Det var en såndär sak som man brukar skoja om, som man önskar ska hända fastän chansen är minimal. Som man tänker är nästintill omöjlig, fast man så innerligt alltid hoppas ändå. Vart man än är & vad man än gör. I Lördags hände det. Klockan var strax efter midnatt utanför Brixton Carling Academy i London och vi var precis redo att åka därifrån och mot flygplatsen..

Det hela började med att vi fick syn på en folkmassa vid en utav VIP-ingångarna och vi gick dit för att kolla läget. Max (ymas) stod utanför så Kexx & Spud gick fram till honom men missade honom precis då han gick tillbaka in genom dörren. En sekund senare kom en kille ut, tittade på Spud, räckte henne ett backstage pass, log, blinkade och försvann därifrån. Vi övertalade henne till att försöka komma in med det, och det gick vägen. Hon kom in och innanför dörren stod Max. De pratade en stund, hon fick en bild med honom och vakten förstod då att hon inte alls jobbade där och bad henne gå ut. Hon kom överlycklig ut till oss och visade upp bilden och berättade att Max piercat näsan. Vi gjorde oss redo för att gå därifrån då dörren öppnades igen. Först ut kom en kille jättelik en i Tonight is goodbye och efter honom två tjejer. En millisekund efter det hände det; nästa person som kom ut genom dörren var världens finaste och jag trodde att mitt hjärta skulle stanna. Dougie Lee Poynter, mindre än en halvmeter framför mina ögon och jag var i himmelriket. Hallelujah moment om något.

Jag minns inte vad jag sa och jag minns inte vem som tog kontakt först. Jag minns att han frågade vart vi var i från, att han skrattade, skojade & log massor och att jag bad om ursäkt för att vi störde. Att han var finast i universum. Att jag aldrig ville gå därifrån. Tänk om man kunde stanna tiden? Det enda som fattades var min Linda'linda. Jag önskar att jag fått dela min största upplevelse hitills med henne.

Himla ocharmig bild på en nervös och överlycklig mig :'} ♥

Världen har vänt sig upp & ned och jag lever mitt liv runtfarandes och bärandes på tunga väskor samtidigt som jag försöker att vara positiv. Detta kan nog bli bra trots allt..

Jag har bråttom iväg till Söderköping & tjejmiddag med fina tjejor men kände att jag var tvungen att skriva några rader här och tala om att jag lever. För det gör jag ju. Så fort kaoset lagt sig och jag landat lite ska jag försöka få ihop ett ordentligt inlägg här, promise. Antagligen efter London & allt, jag är säker på att allt som känns allt annat än bra just nu kommer kännas så otroligt mycket bättre då. Kanske är jag lite roligare att ha att göra med då också?

Tills dess har jag bara en sak att säga; Lördag den 21:e Mars. & I'll leave you all with this;